crazy living,high thinking

Vi minns väl alla hur det var, första gången man kände den där varma känslan som kändes i hela kroppen. Som fick hjärtat att slå lite hårade så fort han/hon kom in i rummet, hur det bildades spritter i benen och ända ut i fingertopparna, man kunde varken äta eller sova, man ville bara skrika ut över hela världen hur man kände. Ellerhur? Min första kärlek var dock i en av mina bästa vänner, så det slutade tyvärr inte med något lyckligt slut. Jag har länge suttit och funderat på hur jag skulle kunna dikta ihop det här på ett enkelt sätt, men kärlek är aldrig enkelt. Vare sig om det är bra eller dåligt, rätt eller fel så gör det alltid ont, man måste bara hitta den här personen som det är värt att få sitt hjärta sårat då och då av. Och dit är vägen lång! iaf jag och min första kärlek, vi gick på samma gymnasium, i paralellklass faktiskt.Vi var sexton och och spenderade många timmar ihop i skolan och utanför, vi var ju som sagt väldigt bra vänner. Men som ni vet så är det svårt att ha vänner av det andra könet utan att någon tillslut trillar dit, och i detta fall så var det jag som föll, rätt hårt. Dehär känslorna tog liksom aldrig riktigt slut förns vi tog studenten och vi försvann åt två helt olika håll.Det är nu snart sex år sedan, är det inte sjukt hur åren bara flyger iväg,va? sex år i Juni sens vi alla sprang ut och flög ur våra bon. Förut så brukade jag ta mig en långlång funderare över hur ditt liv såg ut idag, vad du gör och vilka du umgås med. Idag vet jag hur ditt liv ser ut, eller jag vet litelite men snart så vet jag mer. För är det inte sjukt hur livet ibland bara kan göra en skyjäkla U-sväng och du hamnar på en helt annan plats än vad du räknat med? Mm där är jag just nu, bara att man idag är lite klokare och tar inte allt med lika stort allvar nu som då, hoppas jag. haha! Sen är det väl självklart att man tidigare innan dehär har haft förälsker men det här var första gången känslor valde att gro sig fast inne i mig för en lång tid framöver. Så jag tror dehär var första gången!


Men om vi pratar om kärlek som i att älska någon och dela en vardag, så var min första kärlek med Micke, 2003-10-10 var dagen då våran resa på riktigt började. Vi levde tätt intill varandra i tre år, vi bodde ihop han var min bästa vän och vi har många härliga minnen tillsammans! Vi träffades genom min äldsta vän som är hans kusin. Han hämtade mig hemma hos mig i åtorp i sin bil, han hade nyligen tagit körkort och han föll direkt för mig och jag fattade ingenting just då. Vi hängde med dem på fester hela den sommaren men jag hade ingen tanke åt det hållet med honom då. Sen en kväll presenterade han mig för en tjej som han småträffade, och då. Då slog det till och jag kände en förjäkla knut i magen och jag förstod då att jag ville ha honom. Jag ville ha honom så jävla mycket, och efter den helgen blev det vi.  Jag älskade honom av hela mitt hjärta och jag trodde då att vi skulle leva tillsammans resten av vårat liv,haha ja ung som man var! Vi är goda vänner idag och det är jag glad för, han bor kvar i våran gamla lägenhet och ibland är jag där på besök och våra minnen är som ärrade i väggar och golv, små märken överallt. Jag tycker om att komma dit och minnas! Vi brukar prata en del minnen när vi ses och tack gode gud att man växt upp och att vi kan skratta ihop åt allt vi gjort! Jag är glad att jag och detta ex kan vara en del av varandras liv! det känns skönt. :)