crazy living,high thinking

Jag tackar och niger för mig och blogg.se men en annan bloggvärld har fallit mig i smaken som jag tror kommer passa mig bättre, så tack för mig & vill ni följa mig vidare så är det bara att fråga mig om saken, jag är inte den som är den! adjö

Snart är det maj,redan igen. Det här året som varit har gått underligt fort om jag tänker efter. Jag har under dessa 12 månader växt som person och är väl medveten om mina brister och vet vad jag måste förändra. För 12 månader sedan så skrattade jag och vifta bort problemen vilket ledde till att jag fick börja om på nytt igen. Vilket jag nu ibland kan vara lite glad över, glad för att jag lärde mig så mycket av det. Och mitt i sorgen så fann jag en bit av lycka som växt sig stark, vilket jag inte trodde var sant. Som om det som fattats mig under hela tiden nu funnits. Det kanske var därför jag var så svår att nå, för att det inte var rätt? för då hade jag väl släppt in och gett allt som jag nu vill ge? Det kanske var det som krävdes, men att det redan gått ett år, det förstår jag knappt. Tiden bara rusar iväg och snart är även skolan slut, 1½ år av den flög också bara iväg. Men jag är inte nu rädd längre, jag är förväntansfull och vågar hoppas på att jag inte är den enda som känner det jag känner,trygghet. Men alex schulman har rätt, 5% lcyka och resten skräck, för det är läskigt att slå in sitt hjärta i en liten present och ge bort det.


Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Ja så kom ju dedär överjaget & talade mig till rätta så jag stannar inne, plus att jag svettas redan nu av att bara sitta upp och skriva. Jäääääääääääääävligt kul, fanfanfan. Inatt fick jag två timmars sömn då det känns som tio tusen knivar i halsen så fort jag sväljer. Men förhoppningsvis är jag i skolan på tors igen, borde gå dit imorn men i det här skicket går det väl inte?

Ja och så var jag sjuk igen, Rebecka hon garvade åt mig och sa det "att det beror ju barnen" och då slog det tillbaka på mig att det säkert är så, klart det är så. Att jag inte tänkt på det tidigare, så det är dehär jag kommer få stå ut med tills jag blir imun. Om det är inte är menat för mig gud så gör slut påt nu, för dehär med att ligga hemma halvt död är inget jag njuter av. Jag vill tillbaka till skolan och jag vill jobba, hur juni ska bli det förstår jag inte. Vågar inte ens tänka tanken, men den tänks ändå och ångesten kommer. Meeen det löser sig sägs det, så jag hoppas det också! jag tänkte iaf försöka mig på att gå t stan lite, fastän jag är sjuk. Jag är så rastlös och uttråkad nu när han är i skolan och jag ligger här ensam tills en sex-sju.

Så på med nya jeansen och en glass vid hamnen det tar jag mig till iaf fastän ja är förkyld, hej!

Vet ni vad jag mest av allt i världen älskar? Eller vad som gör mig knäsvag. Sånt som får mig att bli varm i hela kroppen och som sätter ett leende på mina läppar som kvarstår en längre stund. Vet ni det? nä klart ni inte vet.


Det är när man ringer upp en person som tar upp lite mer tanketid än resterande världen, och han inleder samtalet med ett mjukt "Hej" ett hej där man nästan hör leendet. För ni vet ju hur killar kan vara, när deras kompisar ringer så svarar de lite nonchalant med ett "yes" eller något annat lite smådrygt, man hör direkt att det är en vän som ringer, det hörs på tonen som sagt. - Sånt gör mig extremt glad, då känner jag mig omtyckt, och då vågar jag lite
lite mer än igår. 


fniss

Jag vaknade 30 minuter innan klockan idag, av fågelkvitter och solljus. Lägenheten är skållhet och ute har stillheten fått liv, det är människor överallt. Jag ska alldeles straxt häva mig iväg till jobbet, jag jobbar med Helena idag så det ska bli riktigt kul. Det är nästan som att sitta hemma i soffan fast vi är på jobbet, just love it!


Det har även börjat gro något inom mig, en liten stjälk som vattnas och vattnas och innan man vet ordet av så kanske den även får knopp och blommar ut, jag är livrädd men jag hoppas.

 

Det är lite småsynd för jag har en gammal databurk som står i garderoben och tar plats, bara för att på den finns det bilder på mig och mina vänner från det att vi var sjutton år och uppåt. Den här är tagen -07, här är jag 20 ska fylla 21. Det är nog ungefär runt samma tid som nu, skulle jag tro eller maj är det nog, men ja nästan iaf. Den här våren/sommaren var en riktig galen tid i mitt liv och jag hade inga gränser till något, jag levde verkligen som om morgondagen inte fanns! Sen växte man upp och fick förpliktelser, men jävlar vad kul vi hade!

Idag fyller min älskade kissemiss år, eller han är ju inte min längre men han var min först och det kommer alltid vara jag som uppfostrat honom först, el ja.. vi var två när vi hämta hem honom men det var vi som skaffade oss ett förjävla häftigt band mellan dedär fyra väggarna. älskar älskar älskar dig tills döden skiljer oss åt.

Sen fyller även min första kärlek 26 år idag, 26 jäkla år blir du idag Mikael. När vi träffades hade du nyss fyllt arton och jag var då bara sexton, haha! Grattis till dig iaf.

Fan ibland blir jag rätt så jävla sur på mig själv, att man ens har mage att tycka synd om sig själv. När man egentligen inte har några problem, jag har ingen sjukdom, inget beroende, en bra familj, väldigt bra vänner,jag har en inkomst,utbildning,ett hem att komma hem till, mat på bordet,jag kan gå och springa,jag har ett körkort och alla möjligheter i världen. I höst kan jag vara i sverige börja studera inom mitt drömyrke, flytta till Norge och bli rik eller så flyttar jag till Australien och studerar lite språk i några månader. Och så finns det vissa som knappt har något av detta? Hur jävla bortskämd och egotrippad får man vara att man har mage att tycka synd om sig självt för att man inte har råd att åka till Thailand el att köpa sig en bil. Men sen kan man ju se det såhär med, mina bekymmer är mina bekymmer och dina bekymmer är dina. Vi är bara mänskliga och vi hittar brister att gnälla över, men det jag menar är att det finns dem som har det så pass mycket värre än jag och mina vänner. För vi, vi har det jävligt bra. egentligen, iaf oftast.

Vilken härlig låt va? jag älskarn, fastnade så fort jag hört den i två sek.

april april, du är här igen.Du bankar på min dörr och kommer med värme,blommor,sol,uteserveringar samt glädje. Dagarna veckorna och månaderna går och går och tillslut så är man tillbaka till dit allting började. För två år sedan bodde det tusen fjärilar i min värld, förra året var jag mest sur & besviken jag var arg på världen. I år, mår jag bra jag ler, skrattar och är förbannat glad för det jag har. Man ska glädjas åt det man har, och det gör jag. Men för det betyder det inte att staden jag lever i fortfarande inte är ett minfält. Vilken jävla bra mening på att förklara situationen,sjukt bra tack för den tack. Och jag är lycklig för alla som är så pass lyckliga och som vågar älskar igen. Alla som vågar ta det steget, och en dag så ska vi också våga det. En dag, men den dagen är inte idag.

Hörreni ni, dehär har väl varit den segaste onsdagen på hela dehär året? Den tar verkligen aldrig slut och jag har hunnit med skola,fika,powerwalk,matlagning och att skicka iväg fem ansökningar lite varstans i Sverige. Tänk om jag kommer in? Tänk om jag ska flytta till hösten? Eller ja, flytta ska jag väl. Antingen t Norge Australien el inom Svedala. Ja så är det faktiskt, jag har bestämt mig för att ngt av dessa val ska ske, ansökningara är gjorda. Och det känns bra, bra men skrämmande.

Nyss hörde jag massa småljud vid dörren, det lät som om ngn försökte ta sig in. Jag tkr ju det är lite läskigt att bo i lägenhet och att jag ska ha glömt att låsa. Sen var det Helena och simon som kom förbi med diverse saker. De hade tänkt att smyga in och skrämma mig, meeen icke för miafia låser om sig! Vilket en tjej vid namn Angelica lärt mig. Förr så hade jag alltid dörren öppen, dag som natt. Hur tänkte jag då kan man undra, jag tänkte nog inte nej.

Nu ska jag fixa min matlåda och ja, kanske gå ut och gå lite till? eller plugga lite kanske, ja jag ska nog kika lite på frågorna som jag ska besvara, hej och hå snart äre sommarloov!